Armband

Beställde armband på ungcancer.se
Supersnabb leverans - tack 🙏🏻

(null)

(null)


Barnen

Vad säger man till barnen var min största fråga efter beskedet. Och hur säger man till barnen.


H ville vänta och inte säga så mycket. Inte skrämma. Men barn förstår och hör mycket mer än man tror.


Vi berättade efter några dagar. H fick berätta, han sa att det var en sjukdom i min sköldkörtel, att jag skulle opereras en gång till. Jag grät lite och sa att de fick fråga om de undrade någon. Lillbus undrade genast hur det skulle bli dagen efter, ja alltså hur hon skulle komma till träningen på torsdagen. Hon fick det lugnade beskedet att farmor skulle skjutsa henne 😌


Jag kände ändå att jag ville att barnen skulle ha hört ordet cancer från mig och inte från någon annan. Så ca en vecka senare när jag och den stora var hemma tillsammans och satt i soffan så sa jag till henne att sjukdomen heter cancer. Hon sa att hon redan hade förstått det. Vi pratade om att det är en lindrig cancer och att man inte blir jättesjuk av behandlingen eller tappar hår så som man kan se på tv. Hon frågade om jag kommer dö. Nej, läkaren säger att man inte dör av den här typen av cancer.


Någon dag senare så satt jag och barnen och åt middag vid matbordet. Då berättade jag för lillbus. Hon frågade om jag ska dö. Nej, läkaren säger att man inte dör.


Bra information finns på Cancerfondens hemsida.


Väntan

All denna väntan.
Väntan på besked från konferens.
Väntan på samtal från läkare.
Väntan på samtal från kontaktsköterska.
Väntan på operationstid.
Väntan på operation.
Livet rullar på och allt är nästan som vanligt men med perioder av väntan.

5 december kl 13.00

Jag och H var på sjukhuset och träffade dr B och sköterska M. Dr B bad om ursäkt för att han hade ringt och berättat per telefon, en tid borde ha bokats in i stället. 

Dr B berättade om sjukdomen och förklarade vad som skulle hända framöver. På konferensen i Lund skulle de titta på patologsvaret och avgöra vilken typ av operation det blir. Om de endast var resterande sköldkörtel som skulle opereras bort görs operationen på det lokala sjukhuset, om även lymfkörtlar på halsen ska bort så sköter Lund operationen. Efter helgen skulle jag få veta hur det blir, eventuellt kontaktar Lund mig för besked eller det lokala sjukhuset.

Jag ställde lite frågor till dr B och sedan fick vi följa med sköterska M till hennes rum för att få mer information kring praktiska saker. Jag fick en hel hög med papper och beskedet att om operationen blir här så sker det innan jul. I Lund är det däremot väntetider.

4 december kl 11.10

Jag funderade på om jag skulle ringa upp dr B eller inte. För att få bekräftat att han hade ringt och vad han hade sagt.

Sen ringde sköterska M. Vi pratade i fem minuter och hon bekräftade det dr B hade sagt, att det var en lindrig form av cancer, med en lindrig behandling. Hon undrade om jag kunde komma på ett besök kl 13 dagen efter, jag skulle få träffa henne och dr B för mer information. Jag fick även veta att den hör typen av besked egentligen inte lämnas per telefon. 

Sköterska M kommer vara min kontaktsköterska och jag fick ett telefonnummer jag kan ringa om jag har frågor. Hon sa att det är bättre att ringa en gång för mycket osv...

4 december kl 8.33

Jag var på jobbet när min telefon ringde. Ett samtal från närområdet, mer hann jag inte tänka, bäst att svara.

Det var en läkare. Han pratade om att han varit med på min operation två veckor tidigare. Provsvaren hade kommit och de visar cancer. What! Han pratar på om att 90 % blir helt friska, det är en lindrig form av cancer, man kommer även att ta bort andra halvan av sköldkörteln, jodbehandling tre dagar, medicinering livet ut, blodprov två gånger per år, på fredag ska mitt fall upp på en konferens i Lund efter det vet man mer.

Läkaren frågar hur det är, säger att han kanske inte borde ha ringt. Jag säger att jag är lite chockad, tårarna rinner. Jag frågar vad han heter, får hans namn och telefonnummer, det går bra att ringa under förmiddagen. Det var dr B, jag hade träffat honom på torsdagen vid återbesöket. Fem minuter varade samtalet. Under tiden kom min kollega E till jobbet.

Jag pratade med E, sen ringde jag H som inte svarade, ringde mamma. Hon hörde på en gång att något var fel. När jag hade berättat ringde jag H igen och berättade för honom. 

Overklig känsla, var det här en dröm? Tårarna rann. Om jag inte hade haft post-it lappen med mina små anteckningar hade jag trott att det inte hade hänt. 

(null)

E och jag tar en promenad. Vi går och går, pratar och pratar. Tack och lov för att jag har E. Stackars E, lika chockad som jag.